”Från varmt till kallt, från sött till salt, från stort till Gud”
Jorgos och Johan
Äntligen skulle Flosshilde få komma ut till de riktiga vattnen. Anmärkningsvärt sent, nästan en månad efter midsommar och två och en halv månad efter sjösättningen. Jag åkte ned kvällen innan för att kolla av vad som fanns och vad som inte fanns, för dagen man bestämt sig för att åka är inte kul att spendera genom att åka och köpa bensin eller salt o dyl. Men glädjande nog befann båten sig i ett väldigt segelredo tillstånd, skepparn hade ju bunkrat upp med bensin och T-röd, ny dvärglykta var inköpt och saltet och pepparn var på plats. Rekogniseringen fick istället en mer djurlig tyngdpunkt, plockade fåglarnas vita bajs, rev ned spindlarnas nät och tryckte död på ett otal, för mig helt nya, små gulbleka kryp. De är överallt, inte överdrivet mycket men det är ändå lite oroväckande.
Klockan 14h bar det av och bortsett från en halvtimmes kryssande strax öster om klubbholmen så gick det väldigt fint, kl 17h tog vid ned seglen i Årstaviken. Det låg en hel del segelbåtar på kö vid Hammarbyslussen
, och vi förstod inte riktigt vad som stod på eftersom den enorma slussen slukar gott och väl tio båtar. Men vi gjorde som de andra och la till istället för att passera (vi fulkapade en brygga eftersom det inte fanns plats någon annan stans). Det visade sig såklart att de ville synkronisera Danvikstullsbron med slussningen, så en timme senare guppade vi på saltsjön på riktigt. Den farleden, efter Danviksbron, är inte att leka med, och tillsammans med den relativt kraftiga vind som låg på blev det ett tag lite rörigt, men det redde ut sig. Och det redde ut sig 2 minuter innan Pontus med sin Skarpö plötsligt dök upp och svallade upp oss! Han hade mycket vaket iakttagit en gul RJ:85 och var snabbt ut o vinkade. Väl framme vid skurusundet så hade kvällen närmat sig påtagligt, så den skyddade vik med klottrad betongvägg (!) i södra Duvnäsviken som vi hittade blev en utmärkt plats att sova över på.
Onsdagen förflöt lika fint och inleddes med skönt avkylande morgondopp. Vi använde motorn minimalt under dagen, hade bra vindar mestadels och det goda vädret höll i sig. På inrådan från Pontus så tog vi farleden genom Östra Stendörren och lunchavbrott borträknat så tog sträckan Duvnäsviken – Småängsviken runt 4 timmar. Enda bekymret vi stötte på egentligen var när vi skulle lägga till i Napoleonviken på Ägnös södra sida för lunch. Ankaret kastades ut aningen för tidigt så linan räckte inte hela vägen. När vi då skulle dra upp det för ett nytt försök så satt det fast. Helt fast. Efter mycket muskelstyrka, lite blod och till slut med motorns hjälp så lossnade plätten. Jag trodde ett tag att ankaret hade fastnat för gott, under någon sten på något sätt, men det visade sig vara gammal , hederlig och jävligt hård lerbotten. Det var tur att vi tog den lunchen relativt tidigt så att det fanns energi för problem, annars hade vi nog surnat ihop rejält båda två.
Sammantaget kan jag konstatera att det är en trevlig tripp att segla ut båten, intressant att se Stockholm på så nära håll från vattnet. Även om det gick väldigt smärtfritt och snabbt denna gång tack vare hjälpsamma vindar så bör man ge resan två dagar dels för att det ju är mer njutbart så men också för att ge utrymme för eventuella problem, det är ju stundtals en ganska traffikerad rutt som gör att man snällt får segla defensivt. Men det ska nämnas att vi nog hade grejjat det på under 8h om vi hade velat göra det! I princip utan motor.
Att fixa:
- Gardiner alternativt en uppsättning ögonmasker
- Ta kål på småkrypen
- Ladda batteriet, det fungerade nu sist men det var ett tag sedan nu
- Nyckel till Småängsviken
- Sätta på Windexet
Att köpa/ta med:
- Hushållspapper/toapapper
- Termos
- Förstahjälpen kit
- Radio
